Fartkameror (ATK – automatisk trafikkontroll) och bilens hastighetsmätare är två sidor av samma mynt: de ska få oss att hålla rätt fart och därmed minska olyckor. Här får du en samlad genomgång av hur fartkameror fungerar i Sverige, vilka myndigheter som gör vad – med fokus på Polismyndigheten och Transportstyrelsen – samt vad som gäller om du lånar en bil och fastnar på bild.
Varför finns fartkameror?
Syftet är trafiksäkerhet. Fartkameror placeras på sträckor där höga hastigheter ger stor olycksrisk eller där många olyckor skett. Synliga kameror och skyltning dämpar farten på hela sträckor, inte bara precis vid kameran, och effekten består över tid.
Hur fungerar en fartkamera?
- Mätning av hastighet
Kameran mäter ett fordon mot gällande hastighetsgräns på platsen. Tekniken kan variera (radar, sensorer i vägbanan eller kamerabaserad mätning), men principen är densamma: fordonets fart jämförs med gränsen. - Bild och data
Om mätningen visar otillåten hastighet tas bilder. Systemet försöker få med förarens ansikte och registreringsskylten. Samtidigt lagras tid, plats och hastighet. - Rättssäkerhetsmarginal
Vid hastighetsmätning används internt en säkerhetsmarginal för mätosäkerhet. Den är till för att undvika felaktiga ingripanden, men den ska inte ses som ”extra tillåtna km/h”. - Urval och handläggning
Ärenden där förare och fordon kan identifieras skickas vidare för prövning. I andra fall kan ägaren kontaktas (mer om det längre ned).
Obs: Kamerorna är skyltade i förväg. Syftet är att förebygga, inte att ”fälla”.
Vem gör vad? Polismyndigheten, Transportstyrelsen och (ofta bortglömda) Trafikverket
- Polismyndigheten
Hanterar brottsutredningen: granskar bilder, identifierar förare, beslutar om ordningsbot/föreläggande eller går vidare med åklagare om det behövs. Polisen skickar också ägarförfrågan när föraren inte kan fastställas direkt. - Transportstyrelsen
Är regel- och registermyndighet. De:- Ger ut föreskrifter och allmänna råd (t.ex. fordonskrav som rör hastighetsmätare, körkortslagen m.m.).
- Ansvarar för Vägtrafikregistret (fordons- och ägaruppgifter) som behövs för att koppla fordonet till en registrerad ägare.
- Hanterar körkortsingripanden (varning/återkallelse) om överträdelsen är allvarlig eller om det finns flera överträdelser.
- Trafikverket (värt att känna till)
Sköter i praktiken utbyggnad, drift och placering av de fasta ATK-kamerorna på statligt vägnät, utifrån trafiksäkerhetsanalyser. (Kommuner kan dessutom använda mobila mätningar på kommunala gator.)
Kort sagt: Polisen utreder och bötfäller, Transportstyrelsen reglerar och beslutar om körkortsåtgärder samt håller registren, och Trafikverket placerar och driver den fasta kamerainfrastrukturen.
När du lånar en bil och kameran fotar
Det är vanligt att någon kör annans bil – hyrbil, tjänstebil eller privat lånebil. Om fartkameran tar bild men föraren inte tydligt kan identifieras, sker i regel följande:
- Brev till bilens registrerade ägare
Polisen skickar en ägarförfrågan: ett brev där ägaren uppmanas att uppge vem som körde vid den angivna tidpunkten, eller i vart fall lämna uppgifter som kan bidra till att identifiera föraren. - Om föraren kan fastställas
Då får den personen ett föreläggande om ordningsbot (”böter”). Vid grov fortkörning kan ärendet leda till åtal och domstolsprövning. Transportstyrelsen kan dessutom pröva körkortsingripande separat. - Om föraren inte kan fastställas
Polisen kan fortsätta utreda, men om föraridentifiering saknas och bevisningen inte räcker, kan ärendet läggas ned. För företagsbilar förutsätts normalt att arbetsgivaren för körjournal som gör det möjligt att peka ut vem som körde.
Praktiskt råd: Om du lånar ut bilen – håll ordning på vem som körde och när. Om du lånar en bil – förvissa dig om hastighetsgränser och att bilen är i skick (däcksuppsättning, m.m.) som gör att hastighetsmätningen i bilen blir så korrekt som möjligt.
Hastighetsmätare i bilen – regler och verklighet
Vad säger reglerna?
Hastighetsmätare i personbilar inom EU ska aldrig visa lägre hastighet än den verkliga. Däremot får de visa högre – upp till en reglerad övre gräns (en formel som i praktiken innebär att mätaren kan visa några km/h mer än du faktiskt kör). Skälet är trafiksäkerhet och rättssäkerhet: du ska inte riskera att råka köra fortare än du tror.
Varför visar min bil ”för mycket”?
Det är normalt att mätaren ligger några procent över den verkliga hastigheten. Skillnaden kan påverkas av:
- Däckdimension och slitna däck (rullomkretsen ändras).
- Temperatur och lufttryck i däcken.
- Kalibrering mellan olika bilmärken/modeller.
GPS och appar då?
GPS-baserad hastighet är ofta stabil på landsväg men kan bli ryckig i stadstrafik, tunnlar och där signalen studsar. Många förare jämför bilens mätare med GPS och konstaterar att mätaren visar lite mer. Det är väntat – följ bilens mätare om du är osäker.
Vanliga frågor & missförstånd
- ”Kameror bötfäller ägaren automatiskt.”
Nej. Polisen prövar ärendet och strävar efter att identifiera föraren. Ägaren kontaktas när det behövs för att kunna göra det. - ”Det finns en ’tolerans’ man får köra över med.”
Det finns internt marginaler för mätosäkerhet, men dessa är inte en extra tillåten buffert för föraren. Sikta alltid på att hålla hastighetsgränsen. - ”Min bil visar 5 km/h för mycket – alltså kör jag alltid lagligt.”
Inte nödvändigtvis. Övervisningen varierar. Du kan fortfarande överskrida gränsen även om mätaren brukar ligga högt. Håll marginal. - ”Kameror finns bara precis där det är farligt.”
De sätts ut efter trafiksäkerhetsanalys, ofta i serier längs sträckor där effekten blir störst. Syftet är att sänka medelhastigheten på hela vägavsnittet.
Så undviker du problem – enkla råd
- Läs av vägmärkena – byt mental ”fartprofil” när miljön skiftar (landsväg → tätort).
- Använd farthållare eller hastighetsbegränsare om bilen har det.
- Kolla däckdimension/tryck enligt bilens specifikation; fel däck påverkar mätaren.
- Ha koll när du lånar/lånar ut bil – vem körde när? En notis i mobilen räcker ofta.
- Lita inte på myter om tolerans – håll gränsen, särskilt vid vägar med många oskyddade trafikanter.
Sammanfattning
- Polisen sköter utredning och sanktioner vid fartkameraträffar, inklusive brev till registrerad ägare om föraren inte kan identifieras direkt.
- Transportstyrelsen sätter ramarna (regler/föreskrifter), håller Vägtrafikregistret och beslutar om körkortsingripanden när det är aktuellt.
- Trafikverket placerar och driver de fasta ATK-kamerorna.
- Hastighetsmätare i EU får aldrig visa för lågt; de kan visa något för högt – därför är det klokt att sikta strax under gränsen om din mätare tenderar att övervisa.
Kör försiktigt – det tjänar både du och alla andra på.
