I teorin räknas ett husdjur juridiskt som lös egendom, precis som möbler eller en bil. Men i praktiken är det mycket ovanligt att Kronofogden utmäter en hund eller katt. Det finns både juridiska och praktiska skäl till det.
Husdjur räknas som egendom – men särskilda regler gäller
Eftersom djur juridiskt sett är egendom kan de omfattas av utmätning om du har skulder som är fastställda genom dom eller betalningsföreläggande. Men Kronofogden måste samtidigt följa regler i djurskyddslagstiftningen och ta hänsyn till djurets välfärd.
Djurets marknadsvärde är avgörande
Kronofogden utmäter bara tillgångar som kan säljas för att betala skulden. De flesta sällskapsdjur har lågt marknadsvärde, och kostnaden för försäljning, omvårdnad och transport blir ofta högre än vad en försäljning skulle inbringa. Därför anses en hund eller katt i praktiken sällan vara ekonomiskt intressant att ta.
Undantag för värdefulla djur
Det kan göras undantag om djuret är ovanligt värdefullt, till exempel en avelshund, en tävlingshäst eller andra djur med högt ekonomiskt värde. Då kan Kronofogden teoretiskt besluta om utmätning – men även då krävs att en försäljning är praktiskt möjlig utan att djurskyddet äventyras.
Om flera bor i hushållet
Finns det bevis för att djuret ägs av någon annan än den skuldsatte ska Kronofogden inte ta det. Ägaren bör kunna visa köpeavtal, registreringsbevis eller veterinärjournaler som styrker ägandet.
Djurskyddslagstiftning sätter gränser
Skulle ett djur utmätas måste Kronofogden säkerställa att djuret får god omvårdnad fram till försäljning. Kraven i djurskyddslagen gör att utmätning av vanliga husdjur i praktiken blir både komplicerat och kostsamt.
Slutsats i praktiken
Även om lagen ser ett husdjur som egendom är det mycket ovanligt att Kronofogden tar en hund eller katt. Endast i sällsynta fall, där djuret har högt ekonomiskt värde och där alla djurskyddsregler kan följas, kan utmätning bli aktuell. För vanliga familjedjur är risken i princip obefintlig.
