Dashcams (bilkameror) blir allt vanligare för att dokumentera händelser i trafiken, men användningen berör både integritet och trafiksäkerhet. I Sverige behöver man i praktiken ta ställning till två saker: om “privatundantaget” gäller (vilket kan göra att GDPR och kamerabevakningslagen inte blir tillämpliga) och vad som händer om materialet sprids. Integritetsskyddsmyndigheten (IMY) betonar att syftet med bevakningen och hur materialet hanteras är avgörande.
Är dashcam tillåtet i Sverige? Utgångspunkten
Det finns inget generellt förbud mot att ha en kamera i bilen, men om kameran innebär kamerabevakning behöver man förhålla sig till reglerna. IMY anger att den som kamerabevakar från fordon måste bedöma om privatundantaget gäller; om privatundantaget gäller behöver man inte följa GDPR och kamerabevakningslagen.
Privatundantaget: när det kan gälla
Privatundantaget kopplas till privat bruk. IMY beskriver att bedömningen ska utgå från syftet: om syftet exempelvis är att sprida materialet till en större krets (t.ex. via sociala medier) gäller privatundantaget inte.
Den stora “gränsen”: när du delar eller publicerar klipp
Så snart materialet läggs ut till en större krets hamnar man typiskt utanför privatundantaget och behöver följa GDPR-reglerna för personuppgifter. IMY förklarar också att bilder/filmer på människor och även ljud (röster) kan vara personuppgifter enligt GDPR.
Kamerabevakningsmaterial och tystnadsplikt: varför “namn och skambeläggning” är fel väg
IMY anger att uppgifter som samlas in genom kamerabevakning som huvudregel omfattas av tystnadsplikt och att det inte är tillåtet att lämna ut eller sprida sådana bilder/filmer. IMY ger som exempel att man inte får sprida material på sociala medier i syfte att identifiera en potentiell gärningsman.
När får material lämnas till polisen?
IMY anger samtidigt att material från kamerabevakning får lämnas ut till brottsbekämpande myndigheter, som polisen, om det behövs för att utreda ett begånget brott som kan ge fängelse.
Företagsbilar, yrkestrafik och “inte privat”: vad som gäller
Om dashcam används i en verksamhet (t.ex. taxi, bud, transport, entreprenadfordon) är utgångspunkten att man behöver följa GDPR och kamerabevakningslagen och göra de bedömningar som krävs för att bevakningen ska vara tillåten. IMY beskriver detta som ett ansvar för verksamheter som kamerabevakar.
Så monteras dashcam “rätt” ur trafiksäkerhetsperspektiv
Kameran ska placeras så att den inte hindrar förarens sikt eller manövrering. Trafikförordningen innehåller en generell regel om att ett fordon inte får lastas på ett sätt som hindrar förarens sikt eller möjligheter att manövrera, vilket i praktiken betyder att även utrustning i/vid vindrutan bör monteras så att den inte skymmer.
Rör inte kameran under körning
Konfiguration och justering bör göras före avfärd. Transportstyrelsen lyfter att förare inte får använda mobil eller annan kommunikationsutrustning om den hålls i handen under körning; praktiskt är därför grundregeln att undvika handhavande av enheter medan fordonet rullar.
Så använder man dashcam på ett sätt som minimerar integritetsrisk
Ett praktiskt och defensivt upplägg är att:
- använda loop-inspelning (korta segment som skrivs över),
- begränsa lagringstid till det som behövs,
- säkra minneskort och undvika onödig kopiering,
- vara restriktiv med delning och publicering, eftersom publicering ofta innebär att GDPR blir relevant.
Vanliga misstag som skapar problem
De vanligaste misstagen är (1) att publicera klipp där personer/registreringsskyltar kan identifieras utan att ha laglig grund och utan att förstå att privatundantaget då ofta inte gäller, och (2) att sprida material i syfte att “hänga ut” någon, vilket IMY uttryckligen varnar för i sin vägledning om bilkameror.
Kort checklista: tillåtet och rätt i praktiken
Dashcam kan användas, men bedöm privatundantaget, undvik spridning som gör att GDPR blir tillämplig, lämna hellre material till polis vid misstänkt brott än att publicera det, montera kameran så att sikten inte påverkas, och hantera inte utrustningen under körning.
