Privata skulder – till exempel när du lånat eller är skyldig pengar till en annan person – kan inte krävas in hur länge som helst. I Sverige regleras detta av preskriptionslagen (1981:130), som sätter en tidsgräns för hur länge en skuld kan drivas in med hjälp av Kronofogden eller domstol.
Huvudregel: tio års preskription
För skulder mellan privatpersoner gäller som regel en preskriptionstid på tio år. Tiden räknas från den dag skulden förföll till betalning, alltså det datum då skulden egentligen skulle ha betalats tillbaka.
Preskriptionsavbrott förlänger tiden
Preskriptionstiden kan avbrytas genom ett så kallat preskriptionsavbrott. Då startar en ny tioårsperiod från den dag avbrottet sker. Ett avbrott kan ske på flera sätt:
- gäldenären (den som är skyldig pengar) betalar helt eller delvis,
- gäldenären skriftligen erkänner skulden,
- borgenären (den som lånat ut pengar) skickar ett skriftligt krav eller en påminnelse,
- borgenären ansöker om betalningsföreläggande hos Kronofogden eller väcker talan i domstol.
Varje gång ett av dessa moment inträffar börjar klockan om och en ny tioårsperiod räknas.
När skulden verkligen preskriberas
Om tio år passerar utan att något preskriptionsavbrott sker, kan skulden inte längre drivas in genom Kronofogden eller domstol. Själva skulden finns rent formellt kvar, men betalning blir helt frivillig. Betalar du ändå kan du normalt inte kräva tillbaka pengarna.
Viktigt att tänka på
- Ett enda kravbrev eller mejl från borgenären räcker för att bryta preskriptionen.
- För att åberopa preskription måste du kunna visa att tio år har gått utan avbrott.
- Spara därför alltid dokument som visar när du senast fick ett krav eller gjorde en betalning.
Sammanfattningsvis: Privata skulder preskriberas efter tio år, men varje preskriptionsavbrott gör att tiden börjar om. Därför kan en fordran i praktiken leva mycket längre än tio år om borgenären är aktiv.
