Om du har lånat ut pengar till en vän eller själv är skyldig någon privatperson pengar gäller särskilda regler för hur länge skulden kan drivas in. Denna tidsgräns kallas preskriptionstid och styrs av preskriptionslagen (1981:130).
Tio års preskription som huvudregel
För skulder mellan privatpersoner är preskriptionstiden normalt tio år. Det betyder att den som har fordran måste kräva in skulden inom tio år från den dag skulden förföll till betalning. Görs inget under den tiden kan skulden preskriberas och blir då inte längre juridiskt indrivningsbar.
Hur preskriptionen kan avbrytas
Preskriptionstiden kan avbrytas – ett så kallat preskriptionsavbrott – och då börjar en ny tioårsperiod räknas från avbrottsdatumet. Avbrott kan ske när:
- gäldenären (den som är skyldig pengar) betalar helt eller delvis,
- gäldenären skriftligen erkänner skulden,
- borgenären (den som lånat ut pengar) skickar ett skriftligt krav eller påminnelse,
- borgenären ansöker om betalningsföreläggande hos Kronofogden eller väcker talan i domstol.
Varje gång ett av dessa moment inträffar startar preskriptionstiden om på nytt.
Vad händer när skulden preskriberas
När tio år har passerat utan preskriptionsavbrott kan skulden inte längre drivas in via Kronofogden eller domstol. Skulden finns rent formellt kvar, men den är inte längre lagligt indrivningsbar. Betalar du frivilligt efter att skulden preskriberats kan du normalt inte kräva tillbaka pengarna.
Viktigt att tänka på
- Ett enkelt brev eller mejl från borgenären räcker som preskriptionsavbrott och gör att klockan börjar om.
- Spara dokumentation som visar datum för eventuella krav eller erkännanden – det är avgörande om preskription ska kunna hävdas.
- För att en skuld verkligen ska preskriberas måste tio år ha gått utan att något preskriptionsavbrott skett.
Preskriptionstiden ger både långivare och låntagare en tydlig tidsram: borgenären måste agera i tid, och gäldenären vet att en skuld inte kan drivas in för alltid om långivaren är passiv.
